Johanna

Nu har jag blivit förhörd på Buddhismen och det känns som om det
sitter... har kommit på varför jag är så nervös inför morgondagens
prov - har sjukt höga förväntningar på mig själv eftersom jag fick
alla rätt på förra provet. Kan ju liksom inte vara sämre denna gång?!
Och jag hatar mig själv för att jag tänker så! Mår inte bra av att
ställa så höga krav på mig själv men det är inget jag gör medvetet..
Går det bra i skolan, vilket det gör för det mesta, blir det liksom min
nya gräns. Det kan inte gå sämre nästa gång för då har jag failat !

Egentligen är det fullkomligt idiotiskt att man kan bryta ihop
över något man själv satt upp som mål men inte klarat! Det är
ju liksom jag som bestämmer.. och tydligen är ett vg inte good enough.
Vg är bra.. det är ju liksom bättre än det man borde kunna. Ändå är det
ett misslyckande i mina ögon och det skäms jag för! Normala människor
blir nöjda över ett vg. Vissa kämpar för att få vg och jag ser det som fail.
Vad är fel på mig? Varför kan jag inte nöja mig förrän allt är perfekt?!

Miffo.
Vet inte varför jag öppnar upp mig och skriver massa skit som alla kan se!

Är bara allmänt depp idag och trött på mig själv. Trött på att det är jag
själv som får mig att bli stressad hela tiden och må dåligt! Jag behöver
inte planera hela livet. Borde börja chilla och ta det som det kommer..
Just nu kämpar jag för att få meritvärde typ 19 för att kunna komma in
på Uppsala juridik. Men vem fan vet om jag vill det om ett år?! Borde vara
tacksam över hur jävla bra jag har det och leva i nuet! Inte värt att må
dåligt och stressa ihjäl mig nu för att kunna "må bra sen". Life's too short!

Nu tänker jag sluta skriva.